Matångestens högtid

I morse pratade jag med en av mina allra närmsta vänner. Hon sa att hon ätit alldeles för mycket i helgen och att hon hade ångest över det. ”Malin, du har ju haft en del matångest, hur har du gjort för att bli av med det”, undrade hon. Älskade vän vad jag önskar att jag hade haft ett bra svar. Jag ville liksom säga åt henne hur perfekt hon är och att lägga energi på att må dåligt över vad man ätit är så onödigt. Det spelar liksom ingen roll. Det är exakt vad har mina vänner sagt till mig när jag haft osund relation till mat, men det hjälper tyvärr inte.

Hur sjukt är inte samhället när något så livsviktigt som mat är så tätt ihopkopplat med ångest?

Nu är snart påskhelgen över och reklamspalterna försöker överglänsa varandra i att hitta det bästa, mest effektiva, sättet att gå ner påskkilona. Innan påskhelgen skyltades det med hur man undviker de största kaloribomberna under påsk och hur man lyckas med det ”smalaste påskägget”. Det är samma visa varje högtid. 

I år har jag inte direkt firat påsk och därför varken ätit påskägg eller traditionell påskmiddag. Jag har sundare relation till mat nu än vad jag haft hela mitt vuxna liv, men visst slog mig tanken häromdagen att ”tänk va många kalorier jag sparar” genom att inte fira påsk. Häromdagen på tunnelbanan hörde jag en tjej på max 10 år prata om vilka godisar som innehåller minst socker och är därmed mer okej att äta. Överallt hör vi, ser vi och pratar vi om mat, samtidigt som ätstörningar är ett växande problem som kryper allt längre ner i åldrarna.

Synen kring mat kretsar mer och mer runt att man måste förtjäna att njuta av den. Fixar man det ”smala påskägget” eller planerar att följa en hard core-post-påsk diet, då kan du njuta av både marsipanägg och potatisgratäng. Planerar du att faktiskt bara njuta utan att på något sätt kompensera med träning eller diet, ja då ska du åtminstone känna skam.

Matångest begränsar. När jag hade som sämst relation till mat stannade jag ofta hemma från fester och utekvällar för att slippa må dåligt. Jag visste att jag skulle njuta av chipsen, drinkarna eller tårtbiten just då, men ångesten efter… det var helt enkelt inte värt det. Det var som ständig matbakfylla.

Ingen kaloriräknar-app eller ät-hur-mycket-du-vill, bara-du-utesluter-något diet är lösningen, det fördjupar bara problemen.

Matångest har inget med viljan att vara ”hälsosam” att göra.

Visst, att äta hälsosamt är bra. Precis som att inte röka och att inte dricka alkohol så är en hälsosam kost bra för kroppen. Jag vänder mig inte inte emot en hälsosam livsstil, men just när det gäller matångest är det inte bristen på en hälsosam livsstil man mår dåligt över. Med en cigg i hand har jag hört många bekanta beklaga sig över den där kanelbullen de tryckt i sig. Hade det handlat om hälsa så skulle ångesten snarare ligga vid ciggpaketet än vid fikabrödet.

Att försöka gå ner i vikt har på många sätt blivit normen. Låt mig ta ett exempel. Jag älskar naturgodis. Nötter, vetepuffar i yoghurt och chokladindränkta russin. Väldigt många av de gånger någon är med mig och köper naturgodis så kommer kommentaren att ”det är mindre kalorier i vanligt godis”. Det är så normaliserat att man gör val utifrån viljan att gå ner i vikt att en sån kommentar känns helt rimlig.  Jag klandrar ingen, ingen menar något illa, men att mitt val av snacks tros vara baserat på kaloriinnehåll blir bara så fel.

Och till er som frågar varför jag dricker Coca cola zero istället för vanlig och jag svarar att ”det är godare”… JAG LJUGER! Det smakar fan bajs i jämförelse.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s